Mitt första egentliga möte med Himmelstrand, förutom att ha sett det fantastiska omslaget i förbifarten i bokhandeln, blev på ett seminarium med John Ajvide Lindqvist och Sara Bergmark Elfgren på Bokmässan förra året. När jag gick in i semineriesalen var jag fast bestämt inte en skräckläsare, utan några planer på att bli det. Men när seminariet var slut hamnade jag snabbt i signeringskön, och på tågresan hem hade jag redan läst ut halva boken.

I Himmelstrand får vi möta tio människor, en hund och en katt, som alla vaknar upp en morgon och upptäcker att de tillsammans med sina husvagnar har flyttats från campingplatsen de somnat i kvällen innan till ett oändligt grönt fält under en klarblå himmel utan sol. 

Det som först gjorde mig intresserad var att boken beskrevs som en bok om skräck, mer än som en skräckroman, och jag tycker att det nog stämmer ganska bra. Det jag tyckte var mest intressant var de olika karaktärernas reaktioner och hur de hanterade situationen de hamnat i. 

Många menar på att allt för många frågor boken stället lämnas obesvarade, men eftersom det känns kusligare när en inte har konkreta svar på allt känner jag att det mest bygger upp stämningen i boken. Jag kan ha känt mig lite lugnare i ovetandet eftersom jag hört att det skulle komma två uppföljare.

I höst kommer Rörelsen - Den andra platsen ut, vilket enligt John är en prequel eller en tematisk fortsättning av Himmelstrand. Det ska bli otroligt intressant att se vart den boken tar oss!

Förlag: Ordfront (2014)
Antal sidor: 410
Första meningen: "På bristen känner man en människa."

Finns hos Adlibris och Bokus!

Andra som har bloggat om Himmelstrand:
Boktokig, Eli läser och skriver, Enligt O, Pocketlover