Jag insåg precis att jag glömde blogga om denna bok efter jag läste den i somras. Vilken skandal!

 

På en skärgårdsbåt möter vi två tjejer från olika världar. Anna i sin jeansjacka och rufsiga hår, som ännu en sommar återvänder med sin pappa till den lilla risiga stugan. Lollo i sin kavaj och perfekt uppsatta hästsvans, som motvilligt släpas med ut till familjens nya sommarställe.

 

Lollo blir fascinerad av Anna från första ögonkastet, men utgår från att känslan är baserad på hur konstig hon tycker tjejen och hennes pappa är. Men kan det finnas en annan förklaring? (Spoiler: ja.)

 

Även om jag personligen är ganska olik båre Lollo och Anna som personer, så är de saker vi har gemensamt så värdefulla, eftersom det har saknats sådana karaktärer genom hela min uppväxt. Det var inte fören jag började gymnasiet jag på riktigt kom i kontakt med tydlig representation, och då har varje verk varit väldigt viktigt. Jag vet inte hur många känslosamma diskussioner jag och mina vänner har haft om de böcker som har betytt så otroligt mycket för oss, speciellt då runt när vi började hitta våra identiteter.

  

Som eld är en fantastisk bok om kärlek, klasskillnader, mod och svensk sommar som flera gånger om ger  mig samma skärgårdsmys-känsla som jag får av Tove Janssons Sommarboken.  Passa på att läsa den invirad i ett antal filtar och dröm dig bort från höstkylan!