Året är 1986 och Mariia Ovaskainen är urled på den lilla byn hon bor i och vill bara att något ska hända och ge livet mening. Då kommer Mimi med sitt ljus ljus ljus och den bländande sorgen bakom det och förändrar allt.

Ljus ljus ljus är en väldigt vackert skriven bok om kärlek och om att försöka räcka till när någon behöver en. Den avskalade texten och det direkta tilltalet i berättandet skapar en ganska drömlik atmosfär, samtidigt som det känns som ett väldigt långt brev. Det finns ett par fraser som upprepas under berättelsens gång vilket stundom känns irriterande, stundom förankrande.

Känslorna som växer fram mellan Mariia och Mimi beskrivs på ett ganska rått och självklart sätt, även när allt är kaotiskt och fel. Jag tror jag ofta önsketänker att berättelser om queera kvinliga karaktärer som finner varandra ska vara upplyftande och helande. Det är inte fallet här, men för ovanlighetens skull ligger lidandet inte i något slags samband med personernas läggning, utan i helt orelaterade händelser.

I stort sett när det gäller Ljus ljus ljus känner jag mig kluven, då det var en väldigt fin och rörande berättelse med en del störande moment. Jag tycker dock att dess positiva sidor starkt överväger de negativa!

Förlag: Gilla Böcker (2014)
Antal sidor: 192
Första meningen: "Döden döden."

Finns hos Adlibris, Bokus och CDON!

Andra som bloggat om Ljus ljus ljus:
Annas bokblogg, i Elinas hylla, Fiktiviteter